Ministerrådet leds av ett ordförandeskap som var sjätte månad roterar mellan EU:s medlemsstater. Ordförandeskapet är värd för mötena med Europeiska rådet och arrangerar och leder övriga möten med Rådet och Rådets arbetsgrupper. Det ger ordförandelandet kontoll över hur ofta Rådet och dess olika organ samlas, vilka ämnen som ska diskuteras och vad som görs mellan mötena.
Notera
Framtiden
De som vill ta bort rotationsprincipen och införa en permanent EU-ordförandeskap har använt utvidgningen som argument. I ett utvidgat EU med 25 eller fler stater får ett enskilt EU-land ordförandeskapet bara en gång vart tolfte år. Det betyder bara ett ordförandeskap för varje generation politiker.
I Europeiska konventet föreslog Frankrike och Tyskland att medlemmarna i Europeiska rådet ska utse en EU-president på fem år, eller på 2,5 år med möjlighet till återval. Danmark föreslog ett permanent EU-ordförandeskap som skulle rotera mellan små, mellanstora och stora länder.
De flesta av de mindre EU-länderna motsatte sig förslaget om permanent EU-ordförande eftersom de anser att det skulle ge fördelar åt de stora länderna.
Alla de stora EU-länderna ville ha en permanent EU-ordförande för att öka EU:s tydlighet på den internatinella arenan och för att öka effektiviteten i rådsarbetet.
Resultatet av dessa diskussioner är att förslaget till EU-konstitution innebär att en permanent ordförande för Europeiska rådet införs. Han ska utses med superkvalificerad majoritet för en 2,5-årsperiod med möjlighet att återväljas. Presidentskapet i andra ministerråd baseras på rotationsprincipen, lika för alla.
Ordningen på ordförandeskapsrotationen till slutet av 2006:
2004:
Irland (första halvåret)
Nederländerna (andra halvåret)
2005:
Luxemburg (första halvåret)
Storbritannien (andra halvåret)
2006:
Österrike (första halvåret)
Finland (andra halvåret)
Länkar