Syftet med en social stadga är att alla länder måste garantera sina medborgare en lägsta social standard.
Gemenskapsstadgan för grundläggande sociala rättigheter för arbetare antogs som ett politiskt uttalande i december 1989 av alla medlemsstaternas regeringar, utom Storbritanniens. Den infördes i lagstiftningen genom Maastrichtfördraget, men Storbritannien fick undantag från stadgan. Blairregeringen avskaffade undantaget när den kom till makten.
Stadgan, som slår fast arbetarnas rättigheter i EU, hade symbolisk betydelse för att få stöd för den monetära unionen från socialdemokrater och fackliga organisationer i flera medlemsstater.
Det finns en annan social stadga - den ursprungliga Europeiska Sociala Stadgan som fastställdes i Turin 1961 av Europarådet. Denna stadga innehåller 38 artiklar och omfattar grundläggande rättigheter som rätten till arbete, rätten att organisera sig, rätten att förhandla om kollektivavtal och rätten till social välfärd.
Länkar