Företräde betyder att något kommer först eller går före.
EU-lag har företräde framför nationell lag och tar därmed över om lagstiftningen inte överensstämmer. Trots att detta inte bestämdes av grundlagsfäderna slogs det fast i revolutionerande domstolsutslag 1963 och 1964 - van Gend&Loos/NL och Costa/Enel-målen. Det är analogt med hur federal lag tar över regionala eller lokala lagar i stater som USA, Kanada, Indien, Tyskland eller Ryssland.
1970 beslutade EG-domstolen att EU-lag också tar över nationella grundlagar (Internationale Handelsgesellschaft-målet). Principen har ännu inte accepterats av många nationella domstolar. Exempelvis accepterar den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe principen i allmänhet men inte när det gäller grundläggande principer i den tyska konstitutionen.
Framtiden
Principen har uttryckligen tagits in i artikel I-10 i förslaget till EU-konstitution.
Den brittiska regeringens representant har kritiserat formuleringen och menat att all makt kommer från medlemsstaterna, inte från konstitutionen. Här finns en konfliktmöjlighet, eftersom ingen medlemsstat utom Irland uttryckligen har accepterat EU-lagstiftningens företräde framför nationella grundlagar. Den irländska konstitutionen utgår från EU-lagstiftningens företräde i artikel 29.4.10.
Frankrike, Tyskland, Finland och Portugal hänvisar till EU i sina grundlagar men accepterar inte EU-lagarnas företräde framför grundlagarna.