Genom att gå med i EU förlorar medlemsstaterna självständighet och inflytande över sina egna lagar och sin politik. Som medlem av EU kan ett land inte längre självständigt besluta om olika inrikes och internationella frågor. Den makten (befogenheten) överförs till överstatlig EU-nivå. Å andra sidan vinns inflytande inom EU. Detta inflytande utövas i de beslutsfattande organen i Europeiska unionen.
Förespråkarna för EU-integration hävdar att medlemsstaterna "bytersjälvständighet". Det ger dem större inflytande eftersom de andra medlemsstaterna, särskilt de större, måste ta hänsyn till åsikterna hos de mindre staterna.
I Ministerrådet har varje land säte och möjlighet att ge sin syn och besluta om EU:s politik enligt röstreglerna i Rådet. Rösterna fördelas i stort sett efter befolkningstal men de mindre länderna har proportionellt fler röster.
Väljarna i EU-länderna respresenteras direkt i EU-parlamentet. Medan EU-parlamentet kan göra ändringar i de flesta lagförslag från ministerrådet skiljer det sig från de nationella parlamentetn genom att inte ha initiativrätt. Dessutom förlorar väljarna makt varje gång beslut flyttar till Bryssel eftersom besluten då flyttas från väljare och valda representanter i nationalstaterna till överstatliga tjänstemän och ministrar i Bryssel.
Framtiden
Två olika lösningar på det demokratiska underskottet diskuterades i Europeiska konventet.
Länkar
Se också demokratiskt underskott.