Amsterdamfördraget 1999 tillåter enskilda medlemsstater att upprätta närmare samarbete mellan sig och använda de gemensamma EU-institutionerna så länge inte ett sådant samarbete påverkar "aquis communautaire" eller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (CFSP). Varje fördjupat samarbete måste godkännas genom ett enhälligt beslut av Europeiska Rådet. Det ger varje enskilt land vetorätt. Möjligheten är därför svår att få till stånd och har aldrig använts.
Från den 1 februari 2003 har Nicefördraget tillåtit fördjupat samarbete mellan åtta länder, inklusive CFSP, om en kvalificerad majoritet godkänner det. Det finns dock några undantag: områden som faller under EU:s exklusiva befogenhet och försvars- och militära frågor.
Notera
Vissa EU-kritiker ser fördjupat samarbete bland grupper av EU-medlemmar som ett sätt att skapa en rättslig grund för ett tudelat EU. Om en grupp medlemmar som är stor nog att ha majoritet beslutar att fatta beslut inom sin grupp kan de driva EU utan att lyssna på de övriga medlemsstaterna. Andra ser det som ett redskap för ökad flexibilitet.
Framtiden
Europeiska konventet förslog två slags fördjupat samarbete inom försvarsområdet - strukturerat samarbete och vanligt fördjupat samarbete. Skillnaden är att strukturerat samarbete kräver större militär förmåga som en förutsättning för att delta, medan det inte gäller för normalt fördjupat samarbete. Se förslaget till EU-konstitution, artiklarna I-40, I-43 och III-213.
Länkar
Se också variabel geometri och hård kärna.